Bert

Idag började jag läsa en bok som jag har fantastiskt stora förväntningar på..."Mitt liv som Bert". Bert Karlsson, vilken figur. Vilken människa. Man kan ju tycka vad man vill om vissa delar av hans liv och vissa uttalanden han gjort men man måste ju beundra denne Bert.

Affärsmän av alla de slag står och vrider och vänder på saker och ting. De försöker på extremt kompicerade sätt förklara hur de vänt dåliga försäljningssiffror till bra, förklara hur de marknadsfört vissa artister för att få dem att slå och de försöker förklara hur människor musiksmak förändras över tid. Bert säger: "man får muta sig fram, det är så det funkar". Han är liksom precis rakt fram. Inga krusiduller.

Jag var på en föreläsning med honom för ett par år sedan och där berättade han historien om när han häktades för ekonomisk brottslighet..om jag inte minns fel..men jag tror det var det han satt häktad för. Sitt samtal, som han så dramatiskt uttryckte det, använde han inte för att ringa en anhörig. Inte för att ringa till någon vän. Inte för att ringa till en advokat. Nej. Bert ringde Aftonbladet för att en reporter och en fotograf skulle komma till häktet och skriva om honom och ta ett par bilder. All publicitet är bra, även dålig, som Bert uttryckte det.