Vilken jävla dag

Jag säger som Olle i Pistvakt, "vilken dag". Tänk att vakna klockan 13 lite lagomt bakis och seg och få förkunnat av mobilens display att simkortet tydligen är inaktivt. Kul. Nu är saken den att jag inte har någon fast telefoni så möjligheten att få svar av Telia på vad som i helvete var fel med kortet sattes till mailkontakt. E-brevkontakt. Efter två timmar utan svar från Telias utlovade snabba E-support gav jag upp. Lönlöst. Satte mig i bilen och åkte in till jobbet på min lediga dag. Trevligt. Jag har inget emot mitt jobb utan tycker tvärtom att det är ett fantastiskt roligt arbete som jag mer än gärna spenderar massor av tid på men när jag är lite bakis och ledig vill jag inte dit. Nu var jag där.

Ringde Telias telefonsupport. Jag måste säga att jag ställer mig lite frågande till hur i helvete man kan ha en kö på 14 personer och en väntetid på 24 minuter. Ofattbart. Har Telia EN ENDA PERSON som sitter och svarar på hela Sverigs mobilproblem? Jag kan ju inte direkt vara den enda som ringer och klagar på nåt eftersom människor gillar att gnälla och klaga, undertecknad inräknad. Nåväl. Tipset jag tillslut fick av supporten var att vända mig till en Teliabutik och varför jag inte själv kom på det INNAN jag åkte till jobbet kan ju ses som fullständigt obegripligt vilket det också är. Jag var tillfälligt dum i huvudet helt enkelt. Sånt händer.

Satte mig i bilen och åkte iväg till Telia. Öppet 0900-1800 vardagar. Fredag 14 september öppet till 1600. Lördag 15 september stäng. Stängt ja. Jamen hur FAN kan man ha sån jävla otur!? Hur FAN kan Telia ha sina inventeringar på ordinarie öppentider och därmed stänga igen butiken? Ofattbart. I.o.f.s. så var det väl lite rätt åt mig att jag fick lida för min dumhet att inte åka dit direkt men det är ändå jävligt korkat av Telia. Tänk om en bank skulle aggera så. "Nä, du vet, vi inventerar guldtackorna idag så du kan tyvärr inte ta ut pengar i automaten".

Åkte i alla fall tillbaka till jobbet och skulle mest bara springa upp 10 minuter för att ringa Telasupporten igen och höra om de kunde hjälpa mig igen. Tyvärr hade jag i mitt småbakissega tillstånd glömt att det var över 20 minuters kö till supporten. 26 minuter den här gången för att vara exakt. Kul. Fick tipset att jag kunde vända mig till Elgiganten och jag skrattade lite tyst för mig själv eftersom Elgiganten inte direkt är känd för nån service och absolut inte är känd för att lösa problem åt någon som de själv inte tjänar några pengar på. Men ok, värt ett försök. Lite tveksamt hoppfull gick jag ner till bilen. 400 spänn. 400 spänn. 400 spänn satt det på rutan. Inte 400 spänn i ett litet kuvert ämnade som plåster på såren för min i annars så jävliga dag utan 400 spänn i parkeringsböter. Det finns bra precis inget löjligare än att hitta en lapp på rutan och dessutom inget mer irriterande. Fånigt eller F.Å.N.I.G.T som det skulle ha uttryckts i Lingo.

I full ångande fräs blåste jag iväg till Elgiganten. Världens trevligaste försäljare tog emot mig i entrén, svarade att han självklart skulle hjälpa mig och ordnade ett nytt SIM-kort på 5 minuter med ett leende på läpparna. När jag lämnade butiken fann jag mig själv lite i den där känslan som jag kan tänka mig att man får när man voltar 6 varv med en bil och landar 2 meter från kajkanten och sen kliver ut helskinnad utan en skråma. Det gick fort, fort som fan, men jag klarade mig och allt blev så bra det kunde bli. Lite så kändes det att få problemet löst på Elgiganten och det har jag då aldrig varit med om tidigare på den typen av butik. Kul...och hejjahejja till försäljaren. Jag blev så paff att jag t.o.m. tror att jag glömde att tacka honom. Synd..och jag menar verkligen det. SYND!!! Jag är nämligen ganska bra på att gnälla på allehanda service som inte sköts som den ska men jag brukar samtidigt vara väldigt bra på att tala om när nåt ÄR bra..men det blev jag allför ställd för att göra den här gången.

Nu ska jag äta 300 gram ostbågar och dricka passionsläsk. Det blir gott.