Jag är bortskämd och Christer fick medalj

Sitter och ser på ett program om en norsk läkare som jobbar för "läkare utan gränser". Hon lever bland sopor, avföring och hiv-smittade nålar samt med ett ständigt hot att skjutas, drabbas av dödliga sjukdommar eller helt enkelt gå under som människa efter allt elände hon ser. Ändå fortsätter hon. Hon sitter med ett leende och säger att hon älskar att hjälpa andra människor till ett bättre liv. Hon säger att det inte finns någon bättre känsla än den som infinner sig när hon ser en mamma hålla i sitt livfulla lilla barn som ett par dagar tidigare varit minuter från döden. Att se lyckan och lättnaden i mammans ögon över att barnet har överlevt är hon lön för hennes arbete säger hon.

Nu är den stora frågan...varför är jag en så jävla dålig människa? Varför är det inte jag som åker ner till Afrika och gräver en brunn och hjälper ett par människor till ett bättre liv. Varför tycker jag att jag har det dåligt ställt i slutet av månaden när det bara är 2000 kronor kvar på kontot? Varför? Jo..för att jag är bortskämd. Bortskämd, bortskämd, bortskämd. Kanske inte med svenska mått mätt men globalt sett. Bortskämd, förbannat bortskämd!

Sen är ju också frågan varför Christer Fuglesang får medalj för att åka på rymdsemester i några dagar medan denna norska läkare blir utan. Det är faktiskt en sak som på allvar förundrar mig och dessutom smått oroar mig. Varför blir det så? Oj, förlåt, nu var jag orättvis. Christer var ju och JOBBADE i rymden..han semestrade inte. Han skruvade ju ihop två plåtar på den internationella rymdstationen, klart han ska ha medalj, gärna två. Christer Fuglesang, världens mest högavlönade mekaniker. Ge honom en tredje medalj.

Internationell förresten, vart var de svältande afrikanerna? Fick de inte följa med? Nej, just ja, kolera passar sig ju inte på en rymdfärja...

Idol, älgar och gummirakor

Idol är ett förjävla bra program. Idol är nog TV´s motsvarigheten till Internets blogg. Kasta skit på alla och tryck gärna till lite extra för att göra någon ledsen. Ebba von Sydow är Darin och Swartling är alla som hatar hennes blogg. Så är det. Det har jag bestämt.

Förövrigt har det varit en hejdundrande jävla pissdag. Började dagen med att i fikarummet disktera hur en älg ser ut när den blivit överkörd av tåget för att sedan följa upp diskussionen med att försöka utröna hur många lite vatten det går åt för att spola bort en överkörd människa från ovan nämnda tåg. Dessutom spekulerades det friskt i om man verkligen behöver vatten eller om det går lika bra med gummiraka. Nivån för dagen var satt. Kansker det var därför jag kände mig slagen hela dagen och höll på att somna på utbildningen, jag vet inte, troligen.

Nu ska jag sova bort en begynnande förkylning, det lär väl gå åt helvete det med!

Varför ta en när du kan få två för dubbla priset?!

Jag var långhårig i morse, nu är jag korthårig. Korthårig och nästan tom...på pengar. Slutade tidigt idag och fick för mig att jag skulle gå och klippa mig, så jag gick och klippte mig. Trevlig frisördam som säkert var jätteduktig på att klippa. Dock gör det ingen skillnad på mig om man är jätteduktig, jättedålig eller helt jävla urbota värdelös på att klippa, jag ser likadan ut i huvudet ändå när det väl är klart. Kort och bra, eller kort i alla fall. Som vanligt hade jag glömt att rensa öronen innan jag gick till hårfröken så jag satt med ett sedvanligt vettskrämt leende och fruktade att mitt öronvax skulle synas. Vet inte om det gjorde det. Det kvittar nog ändå.

Nåväl. Det var inte klippningen som gjorde mig tom på sluringar, det var den andra halvan av stadsbesöket som fixade den biffen...eller vad det heter. Tog mig en promenad till stadens förnämsta butik där stadens mest bedräglige försäljare jobbar. Eller bedräglig och bedräglig, proffsig heter det nog. Han är nämligen bra, väldigt bra, på att kränga kläder. I sann Ebba von Sydow-anda gick jag loss bland hyllor och galjar och hittade snabbt en snygg vinterjacka. Väldigt snygg. Väldigt billig. Ganska billig. Halvdyr. Hur som helst så var det ju trots allt 3 veckor sen jag köpte min senaste vinterjacka så jag bestämde mig för att slå till på denna billiga skapelse. Ganska billiga skapelse. Halvdyra skapelse. Sen bröt helvetet ut. Innan jag visste ordet av hade jag dragit kortet, slagit kod och stod med ett kvitto som promt hävdade att jag utöver vinterjackan (andra för säsongen som inte ens har börjat än) även hade köpt 2 kostymer, två skjortor och en tröja med märkbart feminina inslag. Dock var tröjan billig, eller i alla fall ganska billig. Halvdyr.

De 16 kronor som jag 2 timmar tidigare hade stoppat i parkeringsautomaten, och som då känts som en svår ekonomisk börda, framstod nu som rätt oväsentliga. Men å andra sidan så tror jag på Kjell Bergqvists råd i Mäklarna. "Har du bara 10 000 kronor kvar på kontot så köp en Armanikostym, den betalar igen sig själv många gånger om"!

Winnerbäck

Vafan hände? Winnerbäck råkade för några år sedan vara Sveriges i särklass bästa artist med fantastisk musik och framförallt fantastiska texter. Sen hände nåt..han gick och blev Lundell. Lundell, det räcker med en liksom. Hur kan en människa som har skrivit textrader som "..i Dionysos vinkapell satt änglarna och skålade med satyrer.." börja skriva ljuplodande texter om uppbrott och hjärtesorg i ett segdraget gubbtempo?! Varför? Vad är meningen?! Jag blir ledsen. Jävla Winnerbäck.

Jag läste för något år sen en intervju med Lundell där han fick frågan om vad han tyckte om att Winnerbäck framställdes som just den nye Lundell. Gubbfan gav då ett ganska roligt svar i form av "Ja, jag har ju hört det där men visste faktiskt inte vem den där Winnerbäck var fram tills för ett par veckor sen. Jag köpte ett par skivor av honom bara för att kunna svara på den här typen av frågor och jag måste säga att har min musik inte gett mer till gemeneman än vad Winnerbäcks musik gav mig då har min karriär varit förjäves". Ridå.

General call to the world!

Alla ska blogga. Alla. Jocke i Skövde, Lotta, Stureplansprofiler, trendiga artister och mer otippade nätexhibitionister som Carl Bildt och Plura...ALLA!

Det verkar inte bara vara en rättighet att blogga utan mer eller mindre även en skyldighet. Det verkar dessutom vara en regel att på alla möjliga tänkbara sätt häva ur sig dynga, okvädesord och allmännt hat om kända personer, västvärlden, arabvärlden, Borås och sköna Ebba von Sydow och jag står såhär i inledningsskedet i valet och kvalet om jag ska haka på den trenden. Jag tror inte det men vem vet.

Det religiöst klingande "låt den som är utan skuld kasta första stenen" har i bloggvärlden lägligt förpassats längst in i garderoben tillsammans med "vänd andra kinden till", "behandla andra såsom du själv vill bli behandlad" och Anders Björcks "VETA HUT"! Dessa fina gamla uttryck har istället blivit ersatta av "mycket gnäll och liten verkstad" som verkar vara det som gäller. Det är konstanta påhopp och alla vet bäst. Skönt. Alla hatar alla och ingen bryr sig egentligen om vad den andra skriver. Man läser bara andras bloggar för att någon annan ska läsa ens egen. Härligt.

Men vadårå?! Om folk gillar det här så är det väl bra. Det kan väl vara lite skönt att få sitta och reta upp sig över någon annans åsikt ibland. Vad Malin i Umeå tycker om Mona Sahlin är ju för mig egentligen helt orelevant men det kan trots allt vara skönt att få bli lite förbannad på hennes åsikter ibland. Malins alltså, inte Monas. Jag sitter ju själv här så jag är inte ett dugg bättre än er andra. Jag försöker bara pracka på er mina åsikter, precis som ni försöker pracka på mig era tankar och ståndpunkter. Vid närmare eftertanke ska jag nog ta och hata litegrann jag med. Hata och kasta dynga och kanske komma med ett och annat tänkvärt inlägg nångång ibland. Som sagt, vi får se.