Jag är bortskämd och Christer fick medalj

Sitter och ser på ett program om en norsk läkare som jobbar för "läkare utan gränser". Hon lever bland sopor, avföring och hiv-smittade nålar samt med ett ständigt hot att skjutas, drabbas av dödliga sjukdommar eller helt enkelt gå under som människa efter allt elände hon ser. Ändå fortsätter hon. Hon sitter med ett leende och säger att hon älskar att hjälpa andra människor till ett bättre liv. Hon säger att det inte finns någon bättre känsla än den som infinner sig när hon ser en mamma hålla i sitt livfulla lilla barn som ett par dagar tidigare varit minuter från döden. Att se lyckan och lättnaden i mammans ögon över att barnet har överlevt är hon lön för hennes arbete säger hon.

Nu är den stora frågan...varför är jag en så jävla dålig människa? Varför är det inte jag som åker ner till Afrika och gräver en brunn och hjälper ett par människor till ett bättre liv. Varför tycker jag att jag har det dåligt ställt i slutet av månaden när det bara är 2000 kronor kvar på kontot? Varför? Jo..för att jag är bortskämd. Bortskämd, bortskämd, bortskämd. Kanske inte med svenska mått mätt men globalt sett. Bortskämd, förbannat bortskämd!

Sen är ju också frågan varför Christer Fuglesang får medalj för att åka på rymdsemester i några dagar medan denna norska läkare blir utan. Det är faktiskt en sak som på allvar förundrar mig och dessutom smått oroar mig. Varför blir det så? Oj, förlåt, nu var jag orättvis. Christer var ju och JOBBADE i rymden..han semestrade inte. Han skruvade ju ihop två plåtar på den internationella rymdstationen, klart han ska ha medalj, gärna två. Christer Fuglesang, världens mest högavlönade mekaniker. Ge honom en tredje medalj.

Internationell förresten, vart var de svältande afrikanerna? Fick de inte följa med? Nej, just ja, kolera passar sig ju inte på en rymdfärja...