Hejja Ernst, hejja mig och hejja Rulle!

Det är för juverligt..jag har gått och blivit konsthandlare på gamla dar..och allt är Ernst fel!

Det är då för fantastiskt hur denne grånande gamle poppfarfar med sina hysteriska skratt och lismande tomtekommentarer kan få mig att vända från svårt konsthatande yngling till fullfjädrad medelålders tavelfantast på 20 minuter. 25 minuter då, men likafullt fantastiskt!

Satt och kollade på "Första, andra, tredje" och småkokade över att de sålde en Bengt Lindström för rövarpris. Kokade så till den milda grad att jag var tvungen att snirkla mig ut på nätet och kolla vad en Lindström EGENTLIGEN skulle kosta. Mycket riktigt så visade det sig att snubben som köpte tavlan i programmet fick den riktigt billigt. När jag hade kokat ett tag hittade jag en sida med tavlor målade av Lindströms gamle dryckesbroder Bengt Åberg. Fina tavlor. Fina clowner. Lite för fina. Ringde galleriet och hade en försmäktande otur att få svar och dessutom höra mig själv säga "8000, oja..den tar jag". Nu äger jag "Clownen Rulle" 35*27 cm och ska sälja den DYRT om 10 år. Jag och Rulle ska göra succé i konstvärlden...sanna mina ord!

Bajs, glidarkossor och morots-shots

Fräsig morgon. Kom ut i trapphuset. Luktade lite illa tyckte jag..eller ganska så jävla illa faktiskt. Förbannat illa. Funderade lite på vad det kunde vara tills jag kom två våningar ner. Då undrade jag inte längre. Ungefär det sista man vill upptäcka när man kliver ut från sin dörr en måndag morgon är att någon har bajsat utanför. Det fick uppenbarligen min granne upptäcka i morse. Stackarn..och stackars mig. Stackars hela Sverige...eller i alla fall stackars hela min trappuppgång. Det luktade inte gott och såg inte trevligt ut. Jag brukar vanligtvis lida av ett svagt illamående tills jag vaknat till ordentligt på morgonen, skönt att få känna sig riktigt jävla dunderrisig fram till lunch! Äntligen!

I övrigt då. Tillbringade helgen på ett friluftszoo eller vad man ska kalla det. Typ hippie-zoo med getter, får och en vit ko som lät som en mistlur. Tror hon ville bli mjölkad. Kor är för övrigt rätt läskiga. De blänger på en så man tror fan inte det är sant. Folk säger att kor har snälla och vackra ögon men jag tycker faktiskt det ligger nåt hatiskt i deras blick. Det är som att de VET att de bara finns till för att man ska få mjölk i kaffet och en schyst white russian. Vafan..jag har inte gjort nåt! Jag är ju för bövulen laktosintolerant och dricker mest juice och punsch. Till det behövs det inga kor så jag känner mig jävligt missförstådd och utpekad när jag får mördarblickar från en tjock kousling. Speciellt en vit, tjock kousling och i synnerhet en vit tjock kousling, tagen ur produktion, som egentligen bara är lite av en hobbyglidarko på ett friluftszoo.

I dag har jag nog förresten gått på en riktig reklamnit misstänker jag. Jag har köpt shots. Morots-shots. De innehåller vitaminer och näringsämnen från två morötter, en banan, ett äpple, en apelsin och ett körsbär. Körsbär..fy fan vad löjligt förresten. Hur som helst. Smörjan är koncentrerad till 20 gram och smakar inget. Eller smakar gör det nog men det är ju så jävla lite att dricka att man inte HINNER känna nån smak. Kanske finns en mening med det. Jag köpte i alla fall ett pack morots-shots. 3 stycken i en förpackning. 19 spänn. Hurra hurra vad billigt. För 19 spänn hade jag kunnat få 1 Snickers och 4 plopp eller 1 Dr Pepper och 2 plopp eller 4 kexchoklad (rea på Ica Kvantum) och en plopp eller nästan 10 plopp. Jag valde 3 jävla morots-shots. BRA VAL!

Vilken jävla dag

Jag säger som Olle i Pistvakt, "vilken dag". Tänk att vakna klockan 13 lite lagomt bakis och seg och få förkunnat av mobilens display att simkortet tydligen är inaktivt. Kul. Nu är saken den att jag inte har någon fast telefoni så möjligheten att få svar av Telia på vad som i helvete var fel med kortet sattes till mailkontakt. E-brevkontakt. Efter två timmar utan svar från Telias utlovade snabba E-support gav jag upp. Lönlöst. Satte mig i bilen och åkte in till jobbet på min lediga dag. Trevligt. Jag har inget emot mitt jobb utan tycker tvärtom att det är ett fantastiskt roligt arbete som jag mer än gärna spenderar massor av tid på men när jag är lite bakis och ledig vill jag inte dit. Nu var jag där.

Ringde Telias telefonsupport. Jag måste säga att jag ställer mig lite frågande till hur i helvete man kan ha en kö på 14 personer och en väntetid på 24 minuter. Ofattbart. Har Telia EN ENDA PERSON som sitter och svarar på hela Sverigs mobilproblem? Jag kan ju inte direkt vara den enda som ringer och klagar på nåt eftersom människor gillar att gnälla och klaga, undertecknad inräknad. Nåväl. Tipset jag tillslut fick av supporten var att vända mig till en Teliabutik och varför jag inte själv kom på det INNAN jag åkte till jobbet kan ju ses som fullständigt obegripligt vilket det också är. Jag var tillfälligt dum i huvudet helt enkelt. Sånt händer.

Satte mig i bilen och åkte iväg till Telia. Öppet 0900-1800 vardagar. Fredag 14 september öppet till 1600. Lördag 15 september stäng. Stängt ja. Jamen hur FAN kan man ha sån jävla otur!? Hur FAN kan Telia ha sina inventeringar på ordinarie öppentider och därmed stänga igen butiken? Ofattbart. I.o.f.s. så var det väl lite rätt åt mig att jag fick lida för min dumhet att inte åka dit direkt men det är ändå jävligt korkat av Telia. Tänk om en bank skulle aggera så. "Nä, du vet, vi inventerar guldtackorna idag så du kan tyvärr inte ta ut pengar i automaten".

Åkte i alla fall tillbaka till jobbet och skulle mest bara springa upp 10 minuter för att ringa Telasupporten igen och höra om de kunde hjälpa mig igen. Tyvärr hade jag i mitt småbakissega tillstånd glömt att det var över 20 minuters kö till supporten. 26 minuter den här gången för att vara exakt. Kul. Fick tipset att jag kunde vända mig till Elgiganten och jag skrattade lite tyst för mig själv eftersom Elgiganten inte direkt är känd för nån service och absolut inte är känd för att lösa problem åt någon som de själv inte tjänar några pengar på. Men ok, värt ett försök. Lite tveksamt hoppfull gick jag ner till bilen. 400 spänn. 400 spänn. 400 spänn satt det på rutan. Inte 400 spänn i ett litet kuvert ämnade som plåster på såren för min i annars så jävliga dag utan 400 spänn i parkeringsböter. Det finns bra precis inget löjligare än att hitta en lapp på rutan och dessutom inget mer irriterande. Fånigt eller F.Å.N.I.G.T som det skulle ha uttryckts i Lingo.

I full ångande fräs blåste jag iväg till Elgiganten. Världens trevligaste försäljare tog emot mig i entrén, svarade att han självklart skulle hjälpa mig och ordnade ett nytt SIM-kort på 5 minuter med ett leende på läpparna. När jag lämnade butiken fann jag mig själv lite i den där känslan som jag kan tänka mig att man får när man voltar 6 varv med en bil och landar 2 meter från kajkanten och sen kliver ut helskinnad utan en skråma. Det gick fort, fort som fan, men jag klarade mig och allt blev så bra det kunde bli. Lite så kändes det att få problemet löst på Elgiganten och det har jag då aldrig varit med om tidigare på den typen av butik. Kul...och hejjahejja till försäljaren. Jag blev så paff att jag t.o.m. tror att jag glömde att tacka honom. Synd..och jag menar verkligen det. SYND!!! Jag är nämligen ganska bra på att gnälla på allehanda service som inte sköts som den ska men jag brukar samtidigt vara väldigt bra på att tala om när nåt ÄR bra..men det blev jag allför ställd för att göra den här gången.

Nu ska jag äta 300 gram ostbågar och dricka passionsläsk. Det blir gott.

Peter Swartling

"Du är den musikaliska motsvarigheten till att komma hem till någon och kräkas på deras finmatta"

Det är kanske den taskigaste och roligaste kommentaren jag nånsin hört av Peter Swartling.

Bert

Idag började jag läsa en bok som jag har fantastiskt stora förväntningar på..."Mitt liv som Bert". Bert Karlsson, vilken figur. Vilken människa. Man kan ju tycka vad man vill om vissa delar av hans liv och vissa uttalanden han gjort men man måste ju beundra denne Bert.

Affärsmän av alla de slag står och vrider och vänder på saker och ting. De försöker på extremt kompicerade sätt förklara hur de vänt dåliga försäljningssiffror till bra, förklara hur de marknadsfört vissa artister för att få dem att slå och de försöker förklara hur människor musiksmak förändras över tid. Bert säger: "man får muta sig fram, det är så det funkar". Han är liksom precis rakt fram. Inga krusiduller.

Jag var på en föreläsning med honom för ett par år sedan och där berättade han historien om när han häktades för ekonomisk brottslighet..om jag inte minns fel..men jag tror det var det han satt häktad för. Sitt samtal, som han så dramatiskt uttryckte det, använde han inte för att ringa en anhörig. Inte för att ringa till någon vän. Inte för att ringa till en advokat. Nej. Bert ringde Aftonbladet för att en reporter och en fotograf skulle komma till häktet och skriva om honom och ta ett par bilder. All publicitet är bra, även dålig, som Bert uttryckte det.

Procent eller procentenheter..hur svårt kan det vara?!

Sådär ja, nu har jag äntligen kommit till skott. Äntligen kommit till skott att bli riktigt förbannad på att folk inte kan skilja på procent och procentenheter. Vad är det som är så jävla svårt? Om räntan på ett lån stiger från 1% till 2% så har ju räntan stigit med 1%. Visst?! Nej..det har den fan inte gjort! Den har stigit med 100%...men men 1 procentenhet! Räntan har ju fördubblats från sin ursprungliga nivå.

Jag fattar att inte Bosse Nilsson skiljer på procent och procentenheter men man blir ta mig fan gråtfärdig när presentatören i A-Ekonomi säger att riksbanken höjt räntan med 0.25 procent.

En annan sak som jag har lyckats reta upp mig på idag är mäklare...fastighetsmäklare. Man betalar en jävla massa pengar och får inte annat än problem. I morgon blir det ett långt och argt mail, eller e-brev som det tydligen heter på svenska, till berörd mäklare där ett och annat ska klargöras!

Jävla värld, fan att man inte kan få nåt gjort ordentligt!

Lundell gånger två och lite före aftonbladet

Som jag nämnde i ett inlägg i veckan tyckte Lundell för ett tag sen till angående jämförelsen mellan Winnerbäck och honom själv. Nu har han gjort det igen. Jag vet inte, men jag tycker faktiskt att jag håller mig i framkant rörande nyhetsflödet i min blogg. Inte bara i framkant utan dessutom rättt mycket före t.ex. Aftonbladet. De hade ju inte behövt göra intervjun utan bara klippa och klistra lite med mitt material som utgångspunkt. Det hade blivit bra. Kort men bra...och sakligt.

Hur som helst. I lördagens Aftonblad var det en intervju med Lundell angående livet i stort...vilket som alla vet är Lundells specialité...eller i alla fall var hans specialité. Livet i stort alltså. Han säger sig hata journalister och att prata om sig själv men pratar ändå ständigt MED journalister OM just sig själv. Konstigt..eller kanske bara ett bevis på att gubben försöker klamra sig fast i gamla ideal. Jag vet inte. Nåväl. Trots att han är lite sådär lagomt halvflackande i sitt ställningstagande till vissa saker ska gudarna veta att han fortfarande kan leverera ett och annat klockrent svar.

I sann kvällstidningsanda tänkte jag återge några brottstycken ur Aftonbladets intervju för att åskådliggöra farbror Ulfs tankar om livet i stort. Hans falnande tankar om livet i stort. Det är ju kanske inte så jävla unikt att återge en aftonbladetintervju i en blogg men vafan, jag gör som jag vill och nu vill jag det!

Till att börja med kan ju nämnas svaret på frågan om den gode Lundells kvinnosyn har förändrats med åren. Alltså. Såhär va. För en man som i alla år har skrivit om att kvinnor är de mest svårbegripliga och svävande figurer som finns och som inte direkt har gjort någon hemlighet av att han tycker att en kvinna antingen är ett helgon eller en hora ter det sig ganska märkligt när han svarar "...jag har inte så stor lust att romantisera kvinnor längre. Mysteriet är inte så stort längre." Nähä?! Är det inte?! Och hur kan Lundell säga att det inte är så? Varenda jävla låt han skrivit handlar ju om en kvinna på ett eller annat sätt...och om hur svår hon är, har varit eller kommer att bli med tiden. Vad har han gått för kurs för att nu lyckats förstå sig på kvinnor? Helt obegripligt. Att Lundell fäller denna kommentar är ungefär lika otippat som att Carolina Klyft skulle bete sig normalt nån gång.

Lite mindre otippat är att reportern återigen (undrar om det är samma reporter och samma frågor som förra gången?!) ställer frågan angående jämförelsen mellan Lundell och Winnerbäck. Frågan i klartext lyder:
-"En kille som sägs gå i dina fotspår är Lars Winnerbäck".
Det är iofs inte mycket till fråga utan mer ett påstående och det självklara svaret borde ju ha varit "ja" men Lundell utvecklar som ett sant intervjuproffs gör.
-"Alltså,jag har inget behov av att lyssna på Lars Winnerbäck. Å andra sidan gav det mig en tankeställare - att såhär kanske jag upplevs. I så fall kanske jag borde lägga ner verksamheten".

"Lägga ner verksamheten". Fint. Nu har han inte bara gjort sig ovän med Fittstims-gänget utan även med tuggummituggande 14-åringar. Kul för honom! På tal om Fittstims-gänget så kommer det en fråga om dessa kvinnor också:
"Någon försoning i sikte?"
"Jag vet inte ens om de har försonats med sig själva".

Som en liten avslutande kommentar kan nämnas att Aftonbladets Leo Lagercrantz på tidningens sista sida i lördags hade ett kändisstryktips. Match nummer 1 var Ulf Lundell - Flaskan. Leos tips var x2 och det är väl ett tips gott som något nu när skalden tydligen bytt ut kvinnoproblematiken mot sponken igen.

Jag är bortskämd och Christer fick medalj

Sitter och ser på ett program om en norsk läkare som jobbar för "läkare utan gränser". Hon lever bland sopor, avföring och hiv-smittade nålar samt med ett ständigt hot att skjutas, drabbas av dödliga sjukdommar eller helt enkelt gå under som människa efter allt elände hon ser. Ändå fortsätter hon. Hon sitter med ett leende och säger att hon älskar att hjälpa andra människor till ett bättre liv. Hon säger att det inte finns någon bättre känsla än den som infinner sig när hon ser en mamma hålla i sitt livfulla lilla barn som ett par dagar tidigare varit minuter från döden. Att se lyckan och lättnaden i mammans ögon över att barnet har överlevt är hon lön för hennes arbete säger hon.

Nu är den stora frågan...varför är jag en så jävla dålig människa? Varför är det inte jag som åker ner till Afrika och gräver en brunn och hjälper ett par människor till ett bättre liv. Varför tycker jag att jag har det dåligt ställt i slutet av månaden när det bara är 2000 kronor kvar på kontot? Varför? Jo..för att jag är bortskämd. Bortskämd, bortskämd, bortskämd. Kanske inte med svenska mått mätt men globalt sett. Bortskämd, förbannat bortskämd!

Sen är ju också frågan varför Christer Fuglesang får medalj för att åka på rymdsemester i några dagar medan denna norska läkare blir utan. Det är faktiskt en sak som på allvar förundrar mig och dessutom smått oroar mig. Varför blir det så? Oj, förlåt, nu var jag orättvis. Christer var ju och JOBBADE i rymden..han semestrade inte. Han skruvade ju ihop två plåtar på den internationella rymdstationen, klart han ska ha medalj, gärna två. Christer Fuglesang, världens mest högavlönade mekaniker. Ge honom en tredje medalj.

Internationell förresten, vart var de svältande afrikanerna? Fick de inte följa med? Nej, just ja, kolera passar sig ju inte på en rymdfärja...

Idol, älgar och gummirakor

Idol är ett förjävla bra program. Idol är nog TV´s motsvarigheten till Internets blogg. Kasta skit på alla och tryck gärna till lite extra för att göra någon ledsen. Ebba von Sydow är Darin och Swartling är alla som hatar hennes blogg. Så är det. Det har jag bestämt.

Förövrigt har det varit en hejdundrande jävla pissdag. Började dagen med att i fikarummet disktera hur en älg ser ut när den blivit överkörd av tåget för att sedan följa upp diskussionen med att försöka utröna hur många lite vatten det går åt för att spola bort en överkörd människa från ovan nämnda tåg. Dessutom spekulerades det friskt i om man verkligen behöver vatten eller om det går lika bra med gummiraka. Nivån för dagen var satt. Kansker det var därför jag kände mig slagen hela dagen och höll på att somna på utbildningen, jag vet inte, troligen.

Nu ska jag sova bort en begynnande förkylning, det lär väl gå åt helvete det med!

Varför ta en när du kan få två för dubbla priset?!

Jag var långhårig i morse, nu är jag korthårig. Korthårig och nästan tom...på pengar. Slutade tidigt idag och fick för mig att jag skulle gå och klippa mig, så jag gick och klippte mig. Trevlig frisördam som säkert var jätteduktig på att klippa. Dock gör det ingen skillnad på mig om man är jätteduktig, jättedålig eller helt jävla urbota värdelös på att klippa, jag ser likadan ut i huvudet ändå när det väl är klart. Kort och bra, eller kort i alla fall. Som vanligt hade jag glömt att rensa öronen innan jag gick till hårfröken så jag satt med ett sedvanligt vettskrämt leende och fruktade att mitt öronvax skulle synas. Vet inte om det gjorde det. Det kvittar nog ändå.

Nåväl. Det var inte klippningen som gjorde mig tom på sluringar, det var den andra halvan av stadsbesöket som fixade den biffen...eller vad det heter. Tog mig en promenad till stadens förnämsta butik där stadens mest bedräglige försäljare jobbar. Eller bedräglig och bedräglig, proffsig heter det nog. Han är nämligen bra, väldigt bra, på att kränga kläder. I sann Ebba von Sydow-anda gick jag loss bland hyllor och galjar och hittade snabbt en snygg vinterjacka. Väldigt snygg. Väldigt billig. Ganska billig. Halvdyr. Hur som helst så var det ju trots allt 3 veckor sen jag köpte min senaste vinterjacka så jag bestämde mig för att slå till på denna billiga skapelse. Ganska billiga skapelse. Halvdyra skapelse. Sen bröt helvetet ut. Innan jag visste ordet av hade jag dragit kortet, slagit kod och stod med ett kvitto som promt hävdade att jag utöver vinterjackan (andra för säsongen som inte ens har börjat än) även hade köpt 2 kostymer, två skjortor och en tröja med märkbart feminina inslag. Dock var tröjan billig, eller i alla fall ganska billig. Halvdyr.

De 16 kronor som jag 2 timmar tidigare hade stoppat i parkeringsautomaten, och som då känts som en svår ekonomisk börda, framstod nu som rätt oväsentliga. Men å andra sidan så tror jag på Kjell Bergqvists råd i Mäklarna. "Har du bara 10 000 kronor kvar på kontot så köp en Armanikostym, den betalar igen sig själv många gånger om"!

Winnerbäck

Vafan hände? Winnerbäck råkade för några år sedan vara Sveriges i särklass bästa artist med fantastisk musik och framförallt fantastiska texter. Sen hände nåt..han gick och blev Lundell. Lundell, det räcker med en liksom. Hur kan en människa som har skrivit textrader som "..i Dionysos vinkapell satt änglarna och skålade med satyrer.." börja skriva ljuplodande texter om uppbrott och hjärtesorg i ett segdraget gubbtempo?! Varför? Vad är meningen?! Jag blir ledsen. Jävla Winnerbäck.

Jag läste för något år sen en intervju med Lundell där han fick frågan om vad han tyckte om att Winnerbäck framställdes som just den nye Lundell. Gubbfan gav då ett ganska roligt svar i form av "Ja, jag har ju hört det där men visste faktiskt inte vem den där Winnerbäck var fram tills för ett par veckor sen. Jag köpte ett par skivor av honom bara för att kunna svara på den här typen av frågor och jag måste säga att har min musik inte gett mer till gemeneman än vad Winnerbäcks musik gav mig då har min karriär varit förjäves". Ridå.

General call to the world!

Alla ska blogga. Alla. Jocke i Skövde, Lotta, Stureplansprofiler, trendiga artister och mer otippade nätexhibitionister som Carl Bildt och Plura...ALLA!

Det verkar inte bara vara en rättighet att blogga utan mer eller mindre även en skyldighet. Det verkar dessutom vara en regel att på alla möjliga tänkbara sätt häva ur sig dynga, okvädesord och allmännt hat om kända personer, västvärlden, arabvärlden, Borås och sköna Ebba von Sydow och jag står såhär i inledningsskedet i valet och kvalet om jag ska haka på den trenden. Jag tror inte det men vem vet.

Det religiöst klingande "låt den som är utan skuld kasta första stenen" har i bloggvärlden lägligt förpassats längst in i garderoben tillsammans med "vänd andra kinden till", "behandla andra såsom du själv vill bli behandlad" och Anders Björcks "VETA HUT"! Dessa fina gamla uttryck har istället blivit ersatta av "mycket gnäll och liten verkstad" som verkar vara det som gäller. Det är konstanta påhopp och alla vet bäst. Skönt. Alla hatar alla och ingen bryr sig egentligen om vad den andra skriver. Man läser bara andras bloggar för att någon annan ska läsa ens egen. Härligt.

Men vadårå?! Om folk gillar det här så är det väl bra. Det kan väl vara lite skönt att få sitta och reta upp sig över någon annans åsikt ibland. Vad Malin i Umeå tycker om Mona Sahlin är ju för mig egentligen helt orelevant men det kan trots allt vara skönt att få bli lite förbannad på hennes åsikter ibland. Malins alltså, inte Monas. Jag sitter ju själv här så jag är inte ett dugg bättre än er andra. Jag försöker bara pracka på er mina åsikter, precis som ni försöker pracka på mig era tankar och ståndpunkter. Vid närmare eftertanke ska jag nog ta och hata litegrann jag med. Hata och kasta dynga och kanske komma med ett och annat tänkvärt inlägg nångång ibland. Som sagt, vi får se.